Kategorier
Folktro Väsen

Försmådd vättefriare hämnades med död

I Prisgård i Kläppe (strax utanför Östersund) fanns i mitten på 1700-talet ett fähus, där det fanns oknytt. En söndagskväll var gårdens unga flickor ute och roade sig med att dansa långdans kring det där fähuset.
Nästa natt skulle en ko kalva och husmodern låg i lagårn för att vara till pass. På natten kom en gammal kvinna med en grann ung man i följe och sa:
– Jag åstundar att få din dotter till hustru åt min son. Hon dansade främst i dansen igår och hon behagade mig väl.
Husmodern i gården frågade varifrån hon kom. Vätterkvinnan svarade:
– Jag bor här och om du finge se min norra åker skulle du se, att jag kan föda din dottrer väl.
Husmodern svarade då:
– Var ligger din norra åker?
Kvinnan svarade:
– Min norra åker ligger under din norra åker och är vackrare än din!
Husmodern åkallade då Guds namn, varvid de främmande försvann. En kort tid därefter dog den unga dottern i gården i blomman av sin ålder, hon som lett långdansen.

En titt i släktregistret för Hemming Bengtssons släkt – E O Jonsson som berättade den här historien för Österunds-Posten – visar att bondparet som ägt gården vid den här tiden hade fyra döttrar och en son. Äldsta dottern Britta som var född 1730 dog 1754, endast 24 år gammal.

Berättelsen är hämtad ur boken ”Vittra i fäbodland” av Daga Nyberg.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *