Kategorier
Spöken

Varsel

Varsel är troligtvis den vanligaste upplevelsen av det okända och är vad man brukar kalla det fenomen eller märkliga händelse som man sedan tolkar som ett förebud om en kommande händelse, inte alltför sällan av ödesdiger karaktär. Oftast räknas inte varsel som ett spökeri även om ingredienserna är desamma. Dock tolkas upplevelserna annorlunda.  
Min mormor berättade att i oktober 1966, när hon och morfar bodde i en lägenhet i centrala Märsta, var hon med om ett varsel. Mitt i natten vaknade hon och fick se sin bror Erik stå lutad mot dörrkarmen in till sovrummet. Han sa ingenting utan bara tittade nyfiket på henne. Mormor, som var rejält trött och sömndrucken, förstod inte alls varför han stod där och frågade snart ”Vad gör du här?”. Då log Erik och sakta löstes han upp som i en dimma framför henne. Mormor blev aldrig rädd utan förstod att det var hans sätt att ta farväl. Erik hade nämligen under en längre tid varit svårt sjuk och legat inne på Hudiksvalls lasarett.

I Stig Marklunds bok ”Spökerier i Sverige” finns flera varsel och andra intressanta upplevelser åt det ockulta hållet att ta del av. Boken är dessvärre svår att få tag på men då den råkar finnas i mitt ”arkiv” tänkte jag delge er ett par varsel här. Den första är berättad av en kvinna.

 ”När jag var barn bodde jag i en by i norra Jämtland. Detta var på 1930-talet. På den tiden brukade alla bönder och hästägare släppa ut sina hästar i skogen på sommaren. De levde där som vilda hästar. Det blev en grupp på cirka fyrtio hästar. Det fanns en hästskötare som brukade gå och se till dem ibland.
En dag den sommar då jag var tio år gammal och min syster och bror några år äldre, gick vi en hel mil ut i skogen till de stora myrmarkerna för att plocka hjortron. När vi hade plockat färdigt gick vi hemåt. Plötsligt hörde vi att alla hästarna kom springande. Vi blev rädda och gömde oss i en grop, som var övertäckt med mossa.
Då hörde vi en mansröst som ropade: ”Gå därifrån!”
Vi började röra på oss. Återigen hörde vi mansrösten som ropade: ”Skynda er bort från gropen!” Vi sprang därifrån ut på stigen och ropade hästskötarens namn, men vi varken såg eller hörde någon. Efter några minuter kom alla hästarna springande över gropen.
Hade vi suttit kvar hade vi blivit ihjältrampade alla tre. Detta måste ha varit ett varsel!”

Detta var en upplevelse vilket man brukar kalla ett varsel som räddar. Någon eller något har sänt ut en varning om att något skall hända vilket i vissa fall kan gå riktigt illa om man inte tar åt sig av informationen.
All varsel behöver dock inte vara av illavarslande karaktär. En kvinna i Stockholmstrakten berättade för Stig:

”Jag är född och uppväxt några mil norr om Umeå i Västerbotten. I mitt hem kunde vi ofta höra innan det kom någon. Var det vinter stampade det på bron och snön borstades av skorna och någon tog i dörrhandtaget.
Även andra tider på året hördes ljud som tydde på att någon kom. Det hände också ofta att vi i familjen samtidigt sa: ”Det kommer någon.” Men inte så, lite senare, efter fem till tio minuter kom det någon.
Jag har aldrig hört det senare eller någon annanstans. Kan det bara vara i Norrland som varsel förekommer? Och vad är det?”

Vad varsel egentligen är ska jag låta vara osagt men angående frågan om sådana fenomen enbart sker i Norrland törs jag med bestämdhet säga att så är inte fallet. Mer om varsel och spökerier kommer i ett avsnitt senare i år. Först ska vi bl.a. få möta ännu ett väsen.

Slutligen, tack till er allesammans som har laddat ner vårt första avsnitt, ”likeat” och delat inlägg. Det är ni som gör detta möjligt.

/ Robert

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *